Jag trodde jag hade varit ledsen

Jag trodde att jag hade varit ledsen. Det hade jag också. Jag har varit med om många saker som är värt att vara ledsen över. Jag har haft den där klumpen i halsen oräkneliga gånger, kännt smärtan i bröstet. Jag har haft panikångest för att känslorna har svämmat över, livet har blivit för mycket och för att folk kan vara så taskiga rent allmänt. Panikångest för mig känns som att klumpen i halsen har blivit för stor samtidigt som att något håller på att explodera inuti. Luften vill komma både in och ut. Jag tror det är därför man hyperventilerar.

I vilket fall, trots att mitt liv tack och lov har varit avsaknat från större tragedier så har jag uppfattat mycket som jobbigt och trodde att jag hade blivit en ganska stark person, eftersom det kännts som jag redan varit på botten liksom. Övervikt, mobbing, medling mellan mamma och pappa, skilsmässa, bulimi, ätstörningar, utnyttjad, vänner som gjort slut, vänner som misshandlat en; det kändes som jag har haft otur på många sätt, trots att jag är av den fulla övertygelsen att man själv är ansvarig över sitt eget liv. Men ansvar är nog inte min starka sida...

Jag trodde i alla fall att jag har varit ledsen, tills min pojkvän fick en flickvän.

Andra bloggar om: smärta, panikångest, ledsen, ångest, hyperventilera, expoldera, tragedier, övervikt, mobbing, skilsmässa, bulimi, ätstörningar, misshandel