Smärta

Det går inte att förklara känslan. Det går inte att tänka känslan. Det var överväldigande. Det gjorde så fruktansvärt ont att det inte finns ord för det. Så ont att man blir galen.

Jag vet exakt när jag fick veta det. Det var på kvällen exakt tio dagar efter att han flyttat. Dagen efetr var första dagen på mitt nya jobb. Mitt nya liv. Det blev nästan symboliskt. Det startade på det värsta, grymmaste sätt man kan tänka sig. Jag tog det inte bra. Jag tog det förskräckligt dåligt. Vad gör man med en smärta som inte kan försvinna? Människor säger att det är en psykisk smärta -det är inte sant. Den var fysisk, det gjorde ont, så ont, överallt. Och när det då även gör ont i tankarna, i själen, hjärtat, medvetandet, vad det nu är - så är det olidligt. Jag ville dö. Varför gjorde jag inte det? Jag vet inte. Det känns som att jag gick, flera månader, och bara ville vara död. Fantiserade om hur. Men jag gjorde inget. Den enda klyschan som verkligen stämde in på mig var att det sista man förlorar är hoppet. Utan hoppet skulle jag vara död. Det skulle varit skönt. Varje dag, varje timme, varje minut fanns det ett skrik inom mig. Ibland gick jag med munnen öppen för att det var så nära att komma ut. Jag kände mig verkligen galen. Jag grät på bussen. På tåget. På tunnelbanan. På jobbet, toaletten, lunchstället. Efter ett tag kom jag på mig själv att röra på läpparna när jag var ensam, som att jag pratade med mig själv. Jag var så spänd att jag fick problem med käkarna och hade hemska drömmar om att tänderna ramlade av för att jag knep ihop dem så hårt. Jag kunde inte slappna av i munnen, tänderna skavde mot varandra så att det gjorde ont. Det var som att det hade låst sig. De första dagarna kände jag mig, konstigt nog, mycket längre än mig själv. Det var som att axlarna satt mycket högre upp och som att benen inte gick att räta ut. Jag kunde inte äta för jag kunde inte tugga för att munnen inte ville vara med. Hela min kropp gjorde motsånd. Mot vad? Hur kan det bli så?

Smärtan försvann inte. Den var bara ständig.

Andra bloggar om: smärta, galen, flytta, död, hopp, gråta, motstånd