Snälla, svara

Jag har alltid tyckt att jag kan förstå honom helt och fullt, jag vet hur han tänker, känner och fungerar. Men jag hade väldigt fel, uppenbarligen. Efter allt hände är han som ett stort mysterium för mig. Ett olösligt mysterium, som kan kännas lika omöjligt att lösa som "hur stort är universum", och man blir lika knäpp och frustrerad i oändligheten över det hela när man verkligen börjar fundera över det.

Jag skulle kunna ställa samma frågor om och om igen (vilket jag också har gjort) utan att få svar: Hur? Varför? "Hur kunde du göra så här mot mig?" och "Varför gjorde du så här mot mig?". Mot oss. De är frågorna som har hängt kvar. Som jag inte kommer över. Som jag tror är den största anledningen till att jag fortfarande låter honom vara en del av mitt liv. Det värsta med det här är, att frågorna i det innehåll de söker ändras och formas så länge han är det; "Hur kan du göra så här mot mig?" och "Varför gör du så här mot mig?". Mot dig själv. Mot henne.

Hur jag än försöker så kan jag inte förstå. Varför har han sex med mig? Han är livrädd för att nån ska få veta. Ibland erkänner han det knappt för sig själv, att det har hänt. Han säger att han älskar henne. Vill vara med henne. Aldrig vara med mig igen. Det är bara bra sex. Det är omtumlande att få den förklaringen. För det betyder att jag har levt i tre år med någon som jag trodde att jag kände utan och innan, men som är någon helt annan. Någon radikalt annan. Någon som jag faktiskt inte ens vill ha.

Andra bloggar om: sex, otrohet, varför, älska, universum