Jag trodde jag hade varit ledsen

Jag trodde att jag hade varit ledsen. Det hade jag också. Jag har varit med om många saker som är värt att vara ledsen över. Jag har haft den där klumpen i halsen oräkneliga gånger, kännt smärtan i bröstet. Jag trodde i alla fall att jag hade varit ledsen, tills min pojkvän fick en flickvän.

tisdag 8 maj 2007

Förjävligt

Hur kunde det vara så lätt att få honom att vara otrogen? Hur kan det vara så lätt? Han skulle avsky att jag säger så. Men det är ju sant.

Inte för att det är någon planerad hämndåtgärd från min sida, att jag vill att han ska vara otrogen. För det gör jag inte. Jag önskar snarare att han hade träffat en tjej som jag verkligen och märkte och kände att han var kär i, och som han inte under någon omständighet skulle vara otrogen mot. Det skulle på ett sätt varit så mycket lättare att acceptera det då. Framförallt skulle jag vetat att han skulle få det bra med henne, varit lycklig. Att det var äkta. Vare sig han är lycklig nu eller inte, så spelar det ingen roll -det är falskt. Det är lögn. Inte lyckan i sig, men vad den bygger på. Det är så fruktansvärt synd om henne. Jag vill inte tänka det, på ett sätt tycker jag att den slynan bara får vad hon förtjänar. Men jag är även kvinna. En kvinna som känner mig bedragen.

Om jag skulle fått veta att han hade varit otrogen under det där första, underbara året när man är så nykära och hela världen ligger framför en, då vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Med tanke på vad jag har varit beredd att göra bara i det läget jag varit nu, menar jag. Jag vet hur han är. Hur ärlig han är. Jag kan inte ens säga "hur ärlig han verkar", eftersom jag fortfarande inte kan tro att han faktiskt inte är det. Jag vet, det är bisarrt. Det är så konstigt. I vilket fall, det är mer än vad någon ska behöva utstå. När jag har fått veta saker som han har undanhållit för mig, och efter den här sjuka situationen, så har jag kännt mig så lurad. Varför gav han mig inte chansen att välja? Jag har rätt att få veta vem det egentligen är jag lägger min tid, kraft och kärlek på. Man måste kunna lita på det, annars finns det inget man kan lita på. Jag förstår inte, förstår inte, förstår inte att det är så många som är otrogna hela tiden, i åratal, mot sina partners. Ett snedsteg, hemskt, men javisst, kan hända alla. Men inte den här planerade otroheten, att man bedrar sin partner dag ut och dag in vare sig man träffar sin älskare eller inte. Man bedrar henne på det sättet att man inte är ärlig.

Alla borde få ha rätt att välja själv. Man tror att man automatiskt får den rätten när man litar på någon, älskar någon. Det är förjävligt att det inte är så.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Inga kommentarer: