Varför, varför, VARFÖR?

Det känns som att han inte har gjort någonting rätt i det här med att göra slut. Hur kunde det bli så fel? Hur kunde det bli så här? Vad är det egentligen han ville, vad är det egentligen han vill med det han har gjort?

Han gjorde mig till älskarinna. Jag, som var flickvännen, ingenting annat än den bästa, fantastiska, älskade flickvännen, gjorde han till sin älskarinna. Han tror att det var en triumf för mig, det i att han fortfarande ville ha mig, att jag kunde bräcka henne genom att han fortfarande åtrådde mig mer.

Jag bad aldrig om att bli det. För mig var han min. Min pojkvän. Min pojkvän, som väldigt förvirrande hade en flickvän. Som inte var jag. Det handlade aldrig om att vara bättre än henne, att det var en triumf att "vinna" honom tillbaka på nåt sätt. Hon existerade inte för mig. Jag kunde inte tänka på henne, och då menar jag verkligen att jag inte kunde tänka på henne. Det gjorde mig galen, för att överleva var jag tvungen att förtränga henne. Jag har aldrig kunnat säga hennes namn.

På inget sätt har jag njutit av situationen. För mig handlade det bara om att få ha en del av honom. Aldrig, aldrig, hade jag kunnat föreställa mig smärtan i att vara utan honom. Det var som att drunkna. I ångest. Varenda timme, varendu minut, varenda sekund. Det gav en nästan aldrig tid att återhämta sig. Jag trodde verkligen att livet var slut. Det är klart att jag tog varje chans att få en del av honom, möjligheten att i alla fall kunna låtsas att det aldrig hade hänt, att det var som vanligt igen.

Men varför ville han ha det av mig? Jag förstår att det var svårt för honom också. Jag förstår att han också hade känslor kvar. Men han valde, att samma dag som det är över, att bli tillsammans med en annan tjej. Det finns ingenting, INGENTING, i det jag kan acceptera eller förstå. Okej, jag kan förstå att han var rädd att vara själv. Svårt att säga nej. Men vad fan, EN DAG? Några timmar? Han har förklarat att det kändes som att lägga av sig en jättetung ryggsäck när han åkte ifrån mig den dagen, han kände sig så otroligt fri. Det gör det om än mer obegripligt att förstå varför det var så viktigt att ge sig in i ett nytt förhållande så snabbt -ett förhållande med en tjej som han inte var eller blev kär i förrän efter flera månader, en tjej som han senast kvällen innan har sagt att han aldrig skulle kunna bli tillsammans med, som han inte kommer bli tillsammans med. Bara det sjuka i att göra så; att bli tillsammans med en ny tjej samma dag man lämnar ett tre år långt förhållande, borde ha avskräckt honom. Det borde avskräckt honom från allt annat än hans livs stora kärlek, som han inte skulle ha råd att förlora. Att då veta att det inte är det, gör det hela än mer meningslöst och svårt att förstå.

Det gör mig fortfarande så förvirrad. Kommer jag någonsin att kunna förstå?

Andra bloggar om: älskarinna, flickvän, förtränga, åtrå, ångest, drunkna, ryggsäck, fri, förhållande, kärlek, sex, förvirrad