Jag trodde jag hade varit ledsen

Jag trodde att jag hade varit ledsen. Det hade jag också. Jag har varit med om många saker som är värt att vara ledsen över. Jag har haft den där klumpen i halsen oräkneliga gånger, kännt smärtan i bröstet. Jag trodde i alla fall att jag hade varit ledsen, tills min pojkvän fick en flickvän.

torsdag 7 juni 2007

EX

Vad är det egentligen man ska ha för relation med en tidigare pojkvän? Hur är det meningen att man ska vara?

Det kanske är så att jag precis har accepterat att han är mitt ex. Jag har inte velat, inte kunnat tänka på det innan. Det är pinsamt, men senast för några veckor sedan hänvisade jag till honom som "min pojkvän". Inte för att jag tror att han är det. Det bara slinker ur en, lika naturligt som "mamma" och "pappa".

Det kommer nog att fortsätta hända. Att jag råkar säga fel. Jag tycker inte om ordet ex. Det berättar inte vad det innebär, vad man är i förhållande till varandra. Förutom att man har haft någonting som nu är slut.

Det berättar inte om hur kära vi var i varandra. Det säger inte hur mycket vi älskade varandra. Det ger inga ledtrådar om att vi har fortsatt att ha en relation, att jag har varit hans älskarinna.

Det säger inte om vi ska vara vänner eller ej.

Det är så svårt, så förvirrande när man väl börjar tänka på det. Trots att jag numera kan tänka mig ett liv utan att vara hans flickvän, kan jag inte tänka mig ett liv där han inte finns. Det är så många som säger att man ska klippa helt -att man ska radera honom ur ens liv. Ibland blir jag kallsvettig vid blotta tanken. Ibland känns det som att det skulle vara helt okej.

Inte okej. Men jag orkar inte känna mer. Jag orkar inte bry mig, undra vad han känner för mig. Jag bryr mig om honom. Jag älskar honom. Hur ska man kunna vara vän med någon som man har älskat så mycket, så passionerat, och som nu är med någon annan? Och hur ska man inte kunna vara det?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad har hänt? ingen uppdatering på länge. Hoppas du mår bra

Anonym sa...

Måste bara säga att du skriver så fruktansvärt bra. Hittar mina egna tankar och ord i dina inlägg, och det ger lite lindring att man trots allt ej sitter ensam i liknande skit.